Hoppa till textinnehållet

Lidingös historia

Lidingö är en gammal kulturbygd. Gravfält från järnåldern och runinskrifter från vikingatiden vittnar om att ön varit bebodd sedan 600-talet.

Under nära 300 år ingick Lidingö som en del i Djursholms gods, vilket ägdes av ätten Banér. 1774 skildes ön från Djursholm och de 25 gårdarna såldes till förmögna stockholmare.

 

Trettio år senare, 1803, fick Lidingö sin första bro över till fastlandet och kom därefter att successivt utvecklas från en jordbruksbygd som levererade mjölk och fisk till stockholmarna till en modern villastad. I mitten av 1800-talet lockades många sommargäster till ön och från den tiden finns flera stora sommarvillor fortfarande kvar.

Sin nuvarande prägel fick stora delar av Lidingö i början av 1900-talet. Då grundlades öns villastäder och tomtförsäljarna lockade med " friskt liv, friluftsliv och kontakt med naturen". Lidingö blev köping år 1910 och stad 1926.

 

Det moderna Lidingö växte fram i och med tillkomsten av bron mellan Ropsten och Torsvik 1925. Från slutet på 40-talet började våra flerbostadsområden växa fram och förtätningen ökade. De förbättrade kommunikationerna, genom att tunnelbanan fick slutstation vid Ropsten 1971, och att den större bron kunde invigas gjorde att befolkningen kunde öka till dagens storlek.