Hoppa till textinnehållet
Åsbohöns

Djuren i Äskhult

Åsbohöna

Förr var denna lilla ras vanlig i de Nordskånska och Småländska skogsbygderna. De kommer från de skånska byarna Esborrarp och Linneröd. Åsbohönan har anpassat sig till knappa förhållanden och flyger gärna upp i träd och takbjälkar för att skydda sig mot rovdjur.

 

Kännetecken

Djuren varierar i färg i till exempel vildfärg, vete, svart och blått och ofta med inslag av en annan färg i hals- och sadelfjädrar. En del kan bli vitspräckliga.

En höna kan väga 1-1,5 kg och en tupp 1,5-2 kg.

Hedemorahöna

En allmogehöna från Dalarna. Hönsen har en lång tradition som brudgåvor och har funnits på gårdarna i Hedemoratrakten så länge man kan minnas och berätta. Våra Hedemorahöns kommer från byn Trollbo.

 

Kännetecken
Det finns blåa, svarta och de har ofta inslag av en annan färg i hals- och sadelfjädrar, vita eller nästan vita och ibland vild- och vetefärgade.

 

Djuren har en tät och dunrik fjäderdräkt. Bidunet, bifjädern, är välutvecklat och tyder på en lång anpassning till ett kallt klimat.

 

Fjädrarna på en del är ulliga. Benen kan vara släta eller lätt befjädrade. De kan ha flera tår och det är vanligt att ansiktet har inslag av svart färg i kam och slör.

En höna kan väga 1,5-2 kg och tuppen 2-2,5 kg. De är goda värpare som ruvar bra.

Linderödssvin

Linderödssvinet är Sveriges enda oförädlade lantras av svin. De linderödssvin som finns idag härstammar från Skånes Djurpark. Djurparken har sedan 1951 hållit en svinstam som ursprungligen kommer från Linderödsåsen i Skåne.

 

Denna lantras är oförädlad, vilket innebär att ha kvar stor variation. Den är inte lika snabbväxande som grisarna som används i dagens storproduktion, men har många andra egenskaper som uppskattas av självhushållare.

 

Kroppsformen är lite rundare än de långa moderna raserna. Trynet är rakt. Öronen är medelstora och ofta lite vinklade framåt som solskydd. Färgen varierar, men den är alltid svartfläckig med gråvit eller brunröd grundfärg. Linderödssvinet är tåligt och trivs bäst om det får vara ute och böka i skog och mark.

 

Linderödssvinet är med i Jordbruksverkets handlingsplan för hotade svenska husdjursraser med svenskt bevarandeansvar. Rasen bevaras inom en levande genbank som upprätthålls av Föreningen Landtsvinet.

Texelfår

Rasen kommer ursprungligen från Holland. Texelfåret korsas oftast med andra raser som finull. De är vita med vita ben, har vitt huvud och kort svans. Fåren har ett lugnt temperament och är lätthanterliga.

 

Tackorna föder normalt två lamm.

Oxforddownfår

Rasen härstammar från England och räknas till tyngre köttfår. Oxforddownfåren är ljusgråa, har mörka lurviga ben, hårigt ansikte, producerar mycket ull och kött och har ett lugnt temperament. 

 

Tackorna föder sällan mer än två lamm.

Suffolkfår

Rasen härstammar från England och räknas som tyngre köttfår. Suffolkfåren är vita med svart huvud och ben. Fåren har lungt temperament med en viss distans till människor.

 

Tackorna föder högst två lamm.

Fjällnära ko

Kon liknar sin släkting fjällkon, eftersom de har samma ursprung. Den fjällnära kon saknar horn och är oftast vit med svarta, blekröda, grå eller gråbruna prickar, fläckar, fält eller sidor. Enfärgade djur kan förekomma men det är inte vanligt.

 

Dagens fjällnära boskap härstammar från tre olika bestånd och räknas sedan 1990-talet som en egen ras med eget avelsregister. Det var Nils Dahlbeck som på 1980-talet lyfte fram gruppen med oförädlade fjällkor och som myntade begreppet fjällnära boskap.

 

Den fjällnära boskapen användes vid traditionell fäbodrift i norra Sverige. Till rasen räknas idag djur som härstammar från Lillhärjeåbygget, Klövsjö och Biellojaure.

 

Mjölken lämpar sig särskilt bra till osttillverkning.

Belgisk häst

Den belgiska hästen är känd för att vara en riktigt stor och stark hästras med otrolig styrka i ryggen och med en vänlig blick.

 

Benen är kraftiga med fina leder, kraftigt hovskägg och stora hovar. Rasen är känd för sitt goda lynne, sin uthållighet och arbetsvilja.

 

Den belgiska hästen härstammar från Belgien, i Brabantområdet, nära Bryssel. Rasen är nära besläktad med Adenner, som även den härstammar från Belgien.

 

Vanliga färger är fux, brun och skimmel. Några av hästarna som arbetar i Äskhult är brunskimlar.

 

På vintern är de grånbruna men på våren skiftar de till nästan vita. I Äskhult används hästarna i jord- och skogsbruket för att efterlikna hur arbetet gick till under 1800-talet.